Jag måste få gnälla lite.

Det känns som att dagarna går så himla fort just nu. PANG, så är det kväll. PANG, så är det ny vecka. Det är mycket som hela tiden ska göras & jag är SÅ trött typ hela tiden. En sån period antar jag. Det brukar komma & gå. Det känns som att det är nån förkylning som inte riktigt bryter ut. Ligger & skaver lite halvt på ytan bara, man blir lite seg i skallen & småsnuvig med huvudvärk, sen händer inget mer & man blir bättre. Och så några dagar senare är det samma visa igen. What the fuck, dude...

Isis är dessutom i en ÖVERJÄVLIG ålder! Jag vet att Oxy var likadan, han var sjukt intensiv & jag tyckte att det var så skönt att han blev äldre. Jag fick inte ångest för att han inte var liten längre, just för att han hade varit så otroligt intensiv vid 1,5-2 år! Isis är exakt likadan. Det är knappt så att vi kan sitta & se på teve på kvällarna just nu. Hon ska vara överallt så fort vi riktar blicken nån annanstans. Hon ska dra ner lampor, peta på ALLT med sitt pekfinger (just nu trycker hon på CAPS LOCK på datorn) tills något ramlar, vevar med armarna så allt i närheten åker i golvet, hon biter i skinnsoffan, klättrar upp på bord, välter stolar, skriker rätt ut nästan hela tiden, kan inte sitta stilla i knät utan ålar hela tiden upp & ner, upp & ner. Så fort jag lämnar rummet vi varit i, om så bara för att hämta ett glas vatten eller gå på toa, så gör hon saker hon vet att hon inte får. Typ plaskar i toan, sätter sig & slår på tangentbordet, rycker i sladdar, river sönder hela toarullen. Ja men alltså - you name it. Och såhär är det OAVBRUTET hela dagarna. Morgon till kväll. Varenda dag. Och det började i höstas.. Det är inte så konstigt kanske att jag är totalt slutkörd. Orkar liksom inte göra så mycket mer än det nödvändigaste. Jag har ont i min kropp, sover dåligt & måste lyfta henne på dagarna. Handlederna har börjat värka igen. Axlarna säger ifrån & rygg & höfter ömmar.

Får köra mantrat "Det går över! Det går över!" hela tiden. För en dag gör det det... en dag kan hon sätta sig i soffan & SITTA STILLA i alla fall 5-10 min. Då kommer jag gråta en tår!





Men galet söt är hon ändå!

Gillar

Kommentarer

Jenny Lindgren,
Haha jag ibland är det allt tur att de är söta trots allt..
None
Cim von Wowern,
En jävla tur, oftast. 😉
vonwowern.blogg.se
Sofia,
Sådär har vår trea varit nu sen han började krypa vid 6 månaders ålder och en ännu värre när han började gå vid 10 månader. Ingen annan av dom har varit SÅHÄR jävlig Hoppas verkligen det går över snart!
None
Cim von Wowern,
En somnar ju ovaggad i alla fall....zzzzz....
vonwowern.blogg.se