Detta med att vara osocial.

Jag har sen jag fick barn, känt mindre & mindre behov av att träffa vänner irl. När Star var liten hade jag några vänner kvar & vi träffades sällan, höll mest kontakt via internet. Man sågs ibland liksom. Minns att jag kände redan då att det var jobbigt att hålla kontakten. Höra av sig fast jag kanske inte ens hade lust.. men pressen fanns. Människor som inte funkar så, som älskar det sociala, hade svårt att förstå & vännerna försvann en efter en. Jag var helt ok med det & saknade det inte heller faktiskt. Jag har sen 2001 haft många vänner på internet, så jag kan snacka med folk ändå. Jag gillar ändå inte att prata i telefonen. Har man pratat med samma folk i 15 år så blir det ju en vänskap som är lika sann som en irl.

Nu får jag skriva med en hand för Isis är vaken... men hur som helst; när vi flyttade till vårt hus i Feb 2006 var jag gravid med Ninja. Jag kände ingen här & jag känner egentligen fortfarande ingen. 😉 Vissa av barnens kompisars föräldrar pratar jag med men det är ju mest ytligt. Jag är nöjd då, jag har inte ork, lust eller tid att engagera mig i någon ny vän. Det kräver av en att hålla kontakt, att bry sig om dennes mående & vad som sker i vännens liv. Jag orkar inte. Jag har SEX personer här hemma som alla ska ha varsin del av mig, varje dag, jämt. När det väl är lugnt en stund vill jag bara vara ifred & inte behöva prata eller svara på frågor. Dessutom är jag ingen people person.. ogillar folk i allmänhet.

För mig är detta inget konstigt MEN andra har en tendens att FÅ det att låta konstigt. "Men umgås du inte med nån?" Ha! Jag umgås med min familj DYGNET RUNT. Låt mig vara! 😄 "Men blir du inte uttråkad?" Snälla, jag skulle BETALA för att få ha lite tråkigt.. 😉 "Känner du dig inte ensam?" ...ska jag ens behöva besvara det?

​Jag vet inte om det är ett visst personlighetsdrag? Min sambo är precis likadan, så vi förstår varann. Det hade ju skurit sig som sjutton om han hade velat ha parmiddagar framför Melodifestivalen!


Gillar

Kommentarer

J
,
Tror jag vart kär i er bägge 😁
Tyvärr så är min sambo raka motsatsen mot mig & gillar att umgås par vis med alla barn....
Och jag döööör varje gång!! Jag försvinner,går & hänger tvätt diskar el servar barnen el går ut m hunden...vad fan vad som helst ! Bara jag slipper sitta vid bordet med dom andra.. ( vi har bråkat sååå många ggr om detta..jag fixar bara inte det hela,finnes liksom ingen jag vill träffa över en mat bit & umgås med..)
En annan jobbig sak är när barnen vill ta hem kompisar.. Jag fixar verkligen inte det..känner mig så totalt obekväm med situationen,kryper i hela kroppen.. El när dom tjatar om att sova över.... Jesus ..lämna mig ifred bara!!!! Mitt hem,min Borg, stick annars sprutar jag eld!!!😈
mansondust
mansondust,
Gillar inte heller när barnen har kompisar här.... nu sker det så sällan men det är ändå jobbigt! Och inga övernattningar. Vi har inte ens plats. Så dom får sova hos andra. 😉 Tänker liksom inre låtsas vara ok med saker bara gör att. 😆
nouw.com/mansondust
Jenny
,
Om jag sitter vid bordet själv med en kompis och pratar är en sak, det kan vara trevligt om inte barnen tjatar, gnäller och behöver det ena med det andra, vilket de oftast gör.. Då blir jag bara stressad och vill att personen ska gå hem. Känslan av att inte ha kontroll på när personen ska gå hem, samt fegheten att inte riktigt våga säga gör mig sååå stressad och arg!
Men att sitta och surra kan absolut vara trevligt.

Men när det kommer till att sitta i par, hemma hos mig blir det fullständig panik. Jag vill kontrollera alla, vad de säger, hur stämningen är, att de ska ha trevligt, jag måste serva, jag måste se till att barnen inte "stör" jag blir arg för att min sambo säger nåt korkat ( han är inte heller världsbäst på att vara social;)) jag blir nervös om någon är lite tyst, inte blir hörd, säger för mycket, bl.a. Bl.a....

Det är bara sån friid över att vara bara familjen. Slippa anpassa sig! Hatar att anpassa mig. Och jag gillar inte heller kompisar, för då måste jag anpassa mig, kanske till och med laga mat till ett till barn! Duka extra, bli nervös för om ungen tycker om maten eller om maten räcker 😩😳

Och jag hatar att vänta. Vänta på att ungens föräldrar ska hämta, hålla mig hemma för att en kompis är hos oss, inte kunna känna friheten att sitta på toan för tänk om pappan eller mamman kommer då och knackar på, för de sa ju att de skulle hämta vid 17-18...

Jag känner mig så knepig, men jag vill bara vara ifred! Med min kille och mina barn!

Tack för att jag fick skriva av mig på din blogg! 🙏😍
mansondust
mansondust,
Word!! ❤❤❤❤
nouw.com/mansondust
Nina
,
Måste fråga, varför gillar ni inte när barnen har kompisar hemma? Det känner jag kan underlätta många ggr, dom är nöjda och har nån att leka med och jag har tid till annat. Det har jag inget emot dom sköter sig ju själva typ. Kan också gå på öppna förskola men då främst för barnens skull.

I övrigt kan jag bara instämma i allt! Och bland det värsta jag vet är kalas, när vuxna människor ska fira sina födelsedagar och bjuda massa folk som om dom vore små barn. Brukar alltid försöka planera in nåt när jag vet nån förälder/syskon fyller så man slipper gå.
Tycker det är såå tradigt.

Min man är hyfsat lik mig, så det funkar bra. Hade aldrig orkat med en som hela tiden ska va med kompisar och träffas i par.


mansondust
mansondust,
Mina barn leker med varann så det behövs inte riktigt & dom vill ändå vara hos sina kompisar. Att jag inte gillar att dom är här är för att barnen får en annan attityd och det blir en väldigt stissig energi. Jag kan inte slappna av heller när någon utifrån är här. Helt enkelt.
nouw.com/mansondust
Nina
,
Mansondust
Vill barnen hellre leka hos sina kompisar? eller vad kommer det sig att de sällan är hos er?
Har du sagt till att du inte vill de ska va hos er?


Blir nyfiken på j och Jenny, vad jobbar ni med? Är det jobb utan så mycket kontakt med folk?
Själv har jag jobbat större delen i vården och det är ju socialt. .. vill ha ett mer självständigt jobb där man sköter sig själv.
mansondust
mansondust,
Nej det har vi inte sagt. Dom får ta hit kompisar om dom vill men det blir sällan så.
nouw.com/mansondust
Nina
,
Jo det kan bli stissigt med vissa kompisar det håller jag med om. Finns vissa jag inte tar hit igen... men har några jag gillar som är lugna och dem är helt ok.

Vad gillar ni halloween? Och påsk? Låter ni era gå och knacka dörr? Och vad tycker ni när det knackar på er dörr?
mansondust
mansondust,
Visa barn är ok! Men vi bor som så att dom allra flesta bor långt bort & åker buss & inte alltid enkelt att få till. Påsk firar vi knappt & barnen har aldrig visat intresse för det & Halloween firar vi inte. Barn här går inte runt heller. En gång på 10 år har det plingat för godis bara.
nouw.com/mansondust
Pernilla
,
Jag kan vara social vid skolhämtning, på jobb osv. Kan ta en kaffe ute så man kan gå när man vill men gillar verkligen inte att ha folk hemma eller att besöka andra människors hus. Känner mig så obekväm.
Jag bor i Australien så har ingen jag känner mig tvingad att umgås med.
Pratar helst inte i telefon heller. Har nog pratat med min mamma 3 ggr de senaste två åren. Bi pratar på Facebook eller email!!!
Barnen får ha kompisar hemma men jag är inte överförtjust i det.
Känns bra att fler känner som mig !!
mansondust
mansondust,
Åh vad skönt att bo långt borta, haha. Låter som en perfekt "ursäkt" 😃
nouw.com/mansondust
Hulda5281
Hulda5281,
Jag är någonstans mitt emellan social o osocial... Med min bästa vän o hennes familj umgås jag mer än gärna vi är som familj allihopa, men att ta hem andra är ibland svårt, och inte har vi plats för barn att leka på heller! Nu flyttar vi till hus o får större utrymme och barnen kommer att kunna ha kompisar sova över i källaren där vi har extra tv-rum osv och stor trädgård så dom kan vara ute! Men jag känner som du att jag har barnen runt mig hela tiden så har helt enkelt inte ork att umgås man andra hela tiden! Det är min bästa vän o mamma + bror jag umgås med helst!
nouw.com/hulda5281
Sofia
,
Åh..trodde det bara var jag. Har alltid brottats med dessa känslor. Haft många vänner som är precis tvärtom och det har lett till såå många konflikter. Stör mig alltid på alla jag träffar. Tycker det är jättejobbigt 😟
mansondust
mansondust,
Folk pratar inte om det för att man "ska" vara social & man är såå konstigt om man inte är det.
nouw.com/mansondust
Jenny
,
Jag jobbar som assistent, jobbar ensam, endast med min kvinna som jag varit hos i 12 år, mycket ensamtid för mig vilket passar mig perfekt! Hade dock kunnat ha ett jobb där jag träffar andra, är inte blyg eller så, vill bara vara ifred i vardagen! Jag är bekväm och tycker det är enklast så 😊 gillar inte "stissigheten" som blir när man är med andra.
mansondust
mansondust,
På tal om blyg. Upplever agg folk ofta tror att det Är noga det som man inte vill umgås med andra. Jag är inte blyg alls, bara osocial. Det är ju liksom olika saker. ☺
nouw.com/mansondust
Jenny
,
Jag får ångest av högtider, just för att folk har en tendens att bli "på" och vilja vara social, för det är väl normen. Men jag firar den gärna själv med familjen. Vi brukar måla lite ägg och klä ut oss, barnen får gärna gå knacka på dörrar, och jag har inget emot att de knackas här, jag vet ju att de går sen 😂 Förut kunde jag bjuda hem folk och ordna tillställningar, när jag inte fattade hur dåligt jag mådde av det. Stressad och ångest innan, och helt utmattad efteråt. Nu känner jag mig själv och har accepterat att det är inget för mig. Min kille är rätt lik mig.. Vi trivs med varann ☺️
mansondust
mansondust,
Precis så ja! 😃
nouw.com/mansondust
Nina
,
Med vårt första barn ordnade jag alltid kalas när han fyllde och bjöd föräldrar syskon o syskonbarn ca 20 pers blev vi varje gång. Man skulle fixa middag tårta, hämta extra bord och stolar, storstäda osv. Tyckte det va lika jobbigt varje gång men tänkte att det är väl det folk förväntar sig, att bli bjudna. Med barn nr 2 kände jag att nä, orka bjuda alla så det började avta lite, gjorde enklare mat typ hamburgare eller korv med bröd. Och numera firar vi mest vi i familjen och sen får föräldrar komma när det passar. Alla är skilda så de kommer lite när det passar. Syskon och syskonbarn skippar vi det blir så många nu gar fler barn tillkommit dessutom. Insåg att det är inte värt att bjuda halva släkten och må dåligt över alla krav. Och det känns så skönt att slippa de stora kalasen nu. Barnkalas ordnar vi dock för det vill barnen ha.